”Det där som står på sidan fem stämmer inte” ringde någon och sa om en text jag skrivit. En annan gång var det bråk om en författares barndomsskildring var riktig eller falsk, sanningsenlig eller påhittad.
Men vänta nu, ingen kan väl göra anspråk på att ge en sann minnesbild av sig själv? Minnena styr och jag väljer själv vad jag lyfter fram. Jag har ingen redovisningsskyldighet gentemot läsaren, jag får till och med blanda minnen som jag själv uppfattar som sanna med ren fantasi. Om jag vill, för det är jag som äger tillkomsten av berättelsen. Men det är du som äger läsupplevelsen, den kan inte jag ta från dig.
Vi behöver många olika livsberättelser för att förstå våra liv. När vi ser hur andra klär sina drömmar och sina sorger i ord och känslor, då händer det något inom oss. Det är därför vi behöver alla berättelser.
När jag nu steg för steg förflyttar mig från politikens spännande och frustrerande världar in i alla ordens magiska tillstånd, skriver jag egna ord och läser andras för att försöka förstå en enda liten skärv av den oerhörda komplexitet som kallas livet. Jag blir alldeles upprymd av tanken på att nu får jag göra precis som jag själv vill. Precis som jag själv vill, bara jag törs.
Kloka Ann!
Jag kommer att tänka på Yahya Hassan när jag läser dina tankar om rätten till orden och tolkningen.
Kram