Duschutsikt

Duschutsikt

Du finns med mig, för du finns i mina minnen. Jag står i duschen och låter varmt vatten strila över min motsträviga kropp, en kropp som måste väckas varsamt för att kunna känna morgonens glädje. Jag tittar genom duschväggen och rakt ut genom fönstret. Där står Skansen Kronan, vacker, trygg och beständig med sin raka siluett mot en morgonhimmel som rymmer solstänkta moln och åskgrå himmel och en klar gräns dem emellan. Jag har dragit undan aluminiumstället för tvålar och balsam från ”Frejs bad, VVS & kakel”. Bara för att kunna se så bra som möjligt.

Varje gång jag duschar ser jag Skansen Kronan och tänker på dig, pappa. Det var femtio år sedan. Du hade flyttat från en lång sanatorietid på det småländska höglandet till Göteborg. Du var lika gammal som jag är nu. Jag gissar att du försköt din längtan tillbaka till skogarna och sjöarna, när du stod i vår nya lägenhet på Föreningsgatan i Göteborg och sa: ”Titta, se så vacker hon är, Skansen Kronan.”

Sedan dess har vi vistas långt bort från varandra och jag har fyllt ett halvt sekel med liv. Nu står jag på andra sidan Skansen Kronan, bara några kvarter bort och låter det heta vattnet väcka mig till liv. Jag tänker på dig, du finns alltid kvar i mina minnen. Jag vet att femtio år efter att jag är död, kommer någon annan stå och titta på Skansen Kronan från något annat håll. Skansen Kronan består.

Badrummet ska ha fönster! Det var ett av de två enda krav vi hade på det hus som vi köpte, nygifta och yra. Fönster som ger rymd och frisk luft i badrummet ger mig en alldeles särskild frihetskänsla.