”Det känns som jag åker ner i en källare”, brukade mamma säga om sin yrsel eller vad vi ska kalla det. Jag har ärvt det. Vissa kvällar känns det som total ommöblering i skallen. Inte den vanliga fritt-fall-känslan, utan mer. Obehagligt är det, men jag tränar ett positivt förhållningssätt. I natt drömde jag:
Mamma och jag har samma hissentreprenör och den är verkligen inte bra. Gång på gång åker hissen ända ner i källaren, fast man inte har tryckt på hissknappen. Det är inte bra …
Min blogg kommer nu att vila några dagar. På återhörande!
Hoppas hissen åker upp igen. Det är bra att vila bloggen – man ska inte känna tvång att skriva för sakens skull vilket jag tror många bloggare gör. Då orkar man inte i längden.
Min egen har vilat i evigheter i väntan på att återuppstå som fågeln Fenix 😉