”Jag hade ett utslitet hjärta och då kan man tydligen få ett nytt. Nu dunkar det nya där inne och vad jag förstår av läkarna dunkar det riktigt bra. Verkar trivas och känna sig hemma och det gläder mig. När man får besök vill man inte att stämningen ska bli ansträngd och besvärlig.” (Ur Bob Hanssons bok GUNNAR)
Min relation till poeten och författaren Bob Hansson har växlat under en ganska kort tid. Först tyckte jag han var bara konstig och tjatig. Sedan såg jag honom i TV-programmet ”Sommarpratarna” och ändrade mig rejält. Tyckte han var modig, personlig, tankeväckande och rolig. Nu läser jag GUNNAR. Nu tycker jag att Bob Hansson är genial i sin enkelhet och alla sina stora känslor.
Det konstiga är att jag kan inte läsa en text av Bob Hansson utan att i huvudet göra det med hans röst och dialekt. Jag kan inte beskriva den – men släpig är den och från södra Sverige kommer den – ni som hört honom, vet hur jag menar. Så när jag åker spårvagn till simningen på Valhallabadet i Göteborg har jag just nu sällskap hela tiden – av Bob Hansson.
Jag är också lite hemligt kär i Bob Hanson. Försöker klura ut hur jag ska lura av svågern hans julklapp ”Vips så blev det liv” av Bob Hanson 🙂
Då hade vi nåt gemensamt där också!
läs också : kärlek hur fan gör man?
Ja, det verkar vara ett bra tips!