Månatligt arkiv: februari 2019

Hur kommer det att kännas när ens barn växer, men i en annan mage?
Skrivet av

 

Hedvig van Berlekom och jag som skrev STIGARNA

 

I förra blogginlägget bjöd jag på inledningen i STIGARNA. Här kommer lite mer. Vi har kommit ett par sidor in. Malin och Lina besöker kliniken i Köpenhamn som ska hjälpa dem att göra Lina gravid. Vi hoppar rakt in i behandlingen. Varsågoda:

Jag lägger mig på britsen bredvid Lina och kan inte låta bli att tänka på alla spermier som lever inne i henne just nu. Vems de är. Vi har båda på oss varandras favoritunderkläder. Som ett trotsigt försök att undanröja det kliniska i en assisterad befruktning. En ljust grön spets skymtar i halslinningen på Linas svarta topp.
”Hur kändes det?”
”Inte så mycket. Ett litet tryck bara.”
Hon tar min hand och lägger den på sin mage, hennes röda naglar lyser mot mina bleka händer, som blivit torra av kylan. ”Är vi redo för det här?” frågar hon. Men leendet hon ler när hon säger det är helt utan drag av tvivel. Jag låter handen glida in under hennes tröja och nickar. Hur kommer hon att se ut som gravid och hur kommer det att kännas när ens barn växer, men i en annan mage?

 

Så börjar vår roman.
Den heter STIGARNA.
Det är Hedvig van Berlekom (ordhog på Insta)som skrivit den.
Det är Ida Gudmundsson som målat omslaget.
Det är Idus Förlag som givit ut den.

Finns att köpa på Idus Förlag, hos Hedvig eller mig (skicka ett sms eller messenger på facebook så vi får kontakt.)

Den finns också på många bibliotek. Om inte nära dig, så be dem ta in den. Eller be din närmaste bokhandel ta in den om de inte redan gjort det.

Hoppas du får en givande läsning!

Det finns ännu inget barn att berätta om
Skrivet av

 

Hemma hos oss hänger förlagan till STIGARNAS omslag. Målning av Ida Gudmundsson.

 

MALIN OCH INGRID

Stilla morgon uppifrån. Den klippiga slänten ner, några träd i olika höjder och sedan takåsarna, staden. En gemensam stad igen, på väg att vakna. Ingrid står nära Malin, kroppen hon en gång bar inom sig. De delade näring då men är nu sedan många år separerade. Här på utsiktsplatsen står de, så tätt ihop att värmen i deras andedräkter möts och flyter samman. En dotters rödbruna hårslinga mot en mammas prasslande vindjacka. De är förenade i en tystnad, en tystnad som ställer frågor om något mer. Och Malin hindrar en impuls att berätta om barnet. Men det finns ännu inget barn att berätta om.

 

Så börjar vår roman.
Den heter STIGARNA.
Det är Hedvig van Berlekom (ordhog på Insta)som skrivit den.
Det är Ida Gudmundsson som målat omslaget.
Det är Idus Förlag som givit ut den.

Finns att köpa på Idus Förlag, hos Hedvig eller mig (skicka ett sms eller messenger på facebook så vi får kontakt.)

Den finns också på många bibliotek. Om inte nära dig, så be dem ta in den. Eller be din närmaste bokhandel ta in den om de inte redan gjort det.

Och Du! Om några månader finns Stigarna som ljudbok. Då kan du ta sällskap på bussen eller i motionsslingan.

 

Hav, kontinenter och 174 år emellan – det handlar om kärlek
Skrivet av

 

Ivan Turgenjev och rupi kaur

 

När jag skulle gå och lägga mig snurrade jag runt tre gånger på ett ben, varför vet jag inte själv, gned in mitt hår med pomada, lade mig och sov hela natten som en stock. Jag vaknade ett ögonblick i gryningen, lyfte på huvudet, såg mig överlycklig omkring – och somnade igen.

Det är Ivan Turgenjev som berättar hur han som 16-åring drabbades av sin första kärlek. Boken heter just så: Min första kärlek. 2:65 kr kostade vårt exemplar då den gavs ut 1948. Redan då måste berättelsen vara cirka hundra år, eftersom Turgenjev föddes 1818. Men Min första kärlek finns också i nyutgåva på nätet. Så länge lever den ryske pojkens första kärlek!

174 år senare föddes Rupi Kaur. Hon föddes i Indien och flyttade tidigt till Canada. 2014 gav hon ut Milk and Honey och har sålt mer än 2,5 miljoner exemplar. Få ord – täcker in massor. Ur Milk and Honey:

kanske var du inte min första kärlek
men du var den kärlek
som gjorde alla andra
obetydliga

eller på nästa sida:

du berörde
utan att ens
vidröra

 

Jag läser Ivan Turgenjev och rupi kaur samtidigt. Båda berör mig.

 

Min systers bästa mening
Skrivet av

 

Min systers bästa mening, sid.301

 

Häromdagen ringde min syster och förmedlande vilken mening som – just idag – är hennes bästa i romanen Stigarna.

Men innan jag talar om hennes mening, vill jag berätta en annan sak. Vi hade bott i vårt hus i 33 år. Blivit vuxna i det huset, fått alla våra barn där, jobbat, slitit och njutit, drivit upp trädgården. Jag höll just på att planera en sommaräng när vi bestämde oss för att flytta. Sälja vårt hus. Jag tyckte det var svårt. Fotograferade vartenda hörn både ute och inne. Grät mycket. Då sa en vän:

”Det är nog så att om man har genomfört en sådan stor flytt och förändring i livet, så är det nog lättare att göra det igen, senare, om och när det behövs.”

Så rätt han hade. Lämna huset var verkligen sorgligt, men efter det har vi flyttat tre gånger till och det har varit riktigt roligt. Plötsligt har det blivit spännande med nya strukturer i livet.

Till min systers bästa mening. Hon läste Stigarna  – intensivt och eftertänksamt. berättelsen som jag och Hedvig van Berlekom skrivit och som Idus Förlag gav ut i november 2018. Den här morgonen ringde hon och sa: Min bästa mening finns på sidan 301. Den passar perfekt in i mitt liv just nu. Här kommer den:

”Nya strukturer, tankemönster och prioriteringar. Hur skapar man ett liv där man får plats i längden och hur håller man kvar just de viktigaste nyanserna i sitt tidigare jag?”

Jag läser vad jag vill och hur jag vill
Skrivet av

 

 

 

 

I  mer än tio år har jag fört läsdagbok. I prydliga dokument i en särskild mapp ligger listor på böcker jag läst. Vad heter boken, vem skrev den, vad handlade den om och vad tyckte jag. Det är roligt att titta tillbaka. Vissa böcker sitter kvar långt in i hjärtat, andra har jag glömt att jag ens hållit i min hand.

Förra året hände det något. Listan blev väldigt kort och lusten att fylla den obefintlig. Insåg att mina läsvanor ändras hela tiden. Jag vidgar mina gränser på alla möjliga sätt. Förr läste jag en bok i taget – från början till slut. Skrev upp den och började på nästa.

Nu läser jag: flera böcker samtidigt, mer och mer poesi, en och annan bok från början till slut, många böcker till hälften eller här och där. Jag lyssnar på böcker. Ibland hela tiden, ibland inte alls. Ibland läser jag i timmar på kvällen, ibland inte ett ord. Jag har bråttom att ta in och flödet är friare.

När jag är inne i en intensiv skrivfas har jag mindre behov av andras texter.  Då har jag nog med mina egna ord och vill inte influeras av andras. När jag har lugnare skrivperiod då fyller jag på läsandet. Och jag vidgar mig.  Luther har försvunnit och jag läser vad jag vill och hur jag vill.

Just nu blandar jag poesi med den gamle ryske författaren Ivan Turgenjev.