Genom åren har jag läst Bodil Malmsten då och då, och alltid upptäckt att hon talar till mig – men jag vet inte riktigt hur. Nu har jag hennes Samlade dikter i handen och har bestämt att läsa den boken från pärm till pärm. Upptäcker för mig nya guldkorn nästan varje dag
Bodil Malmsten
Ur Damen, det brinner! 1984
HAN SA:
Du skall alltid vara solbränd naken
det skall alltid vara varmt som dagen
mitt i natten het augusti stjärnklart måne
Jag skall alltid komma till dig
i den ena eller andra gamla bilen
Ropa
Du skall alltid slänga ned din nyckel
Hon sa inte:
Jag är frusen
Vill ha lammullströjan duvblå
det är råkallt under huden
för därunder är jag hudlös
Han sa:
Det blir morgon snart och disig gryning
dagen kommer med de friska bladen
låt oss gå tillsammans in bland björken
in i granen
Hon sa inte:
Det är sent
och månen börjar faktiskt blekna
Himlen dallrar över städerna och torgen
Allt är sålt nere på jorden
täck mig
släck mig
det är kväll i mina händer
Hon sa
ingenting
Han hörde
undertexten
Vände ryggen
till och tog på sina kläder
Kysste henne och
gick käpprätt ut ur lägenheten
Åkte hem
till frun och kontinuiteten
Senaste kommentarer