Förra gången jag fanns på min blogg var i mars. Det var en av de där få dagarna när det snöade i Göteborg. I Dalarna som jag en gång var en del av vräkte det vita ner. Jag längtade dit. Här var det grått och blött och jag led av brist på skrivande. Bestämde mig för att inte läsa, bara skriva. Jag gjorde det och till hösten kommer det dyka upp ett resultat. Ska kasta ut ett skötebarn till vargarna. Mer om det sen.
Så kom läslusten krypande och jag märkte att skrivbubblan kändes trång, rummet där inget läsande av nya böcker ingick.Öppnade Nerverna av David Nyman, och fastnade direkt. Citat:
Allt det där immateriella hade raderats eftersom Ivar varit ensam. Och eftersom han varit ensam hade han kanske funnits lite mindre än andra, och därför var han nu lite mer död.
Jag lyssnade till David Nyman på Poesi och Prosa och köpte hans debutroman. Det är en stark, avskalad berättelse om kärlek, plikt, ensamhet, sjukdom och sorg. En berättelse om livet, så som det blev för Ivar Broman och hans familj. Sådana böcker gillar jag.
Och du som bor i Göteborg eller i närheten och är intresserad av litteratur, du vet väl att Forum för Poesi och Prosa finns. Varje höst och varje vår.
Senaste kommentarer