Mina bilder hjälper mig att minnas. När jag bläddrar i mapp 2017 träder de inre bilderna fram, blir tydligare. Jag trycker på knappen nio och sedan på glädje.
Fram ramlar nio bilder från 2017 då hela min kropp minns: denna sekund är det fint. Kroppen signalerar lugn, hjärtat slår lagom och atmosfären är smeksam. Stunderna finns alltid kvar. Inte bara i mina datormappar. Också inom mig.
Havet och staden, graffiti och kranar
ägg – riktig mat – genuina och vackra
nakna barnbarnsfötter i klump
maskrosorna lever igen
Stora Karlsö och Glasriket i Småland
ett snabbt dygn i Orsa, stranden och udden
och
bäst av allt
simma i svala vatten
kalla droppar i hav och sjö
Så var några av mina ministunder under året som gick och aldrig kommer tillbaka. Nu börjar ett nytt.
Ministunder är inte att förakta. De kommer spontant eller ibland planerat.
De spontana, plötsliga lyckan eller glädjen står högst i kurs.
Det är som att få en varm present av livet.
Så fint beskrivet! Det finns ofta många sådana ögonblick om man har ögon och öron öppna.