Telefonledningar i Yokohama
Mekanisk röst tackar mig för att jag deltar och säger att mina synpunkter är viktiga. Tre frågor ville kundundersökningen ha svar på efter min kontakt med Telia idag. Efter att i tjugo minuter ha letat efter deras kundtjänstnummer på hemsidan och därefter stått i telefonkö lika länge pratade jag med dem nyss.
Första frågan från kundtjänst: Var detta första gången du kontaktat Telia i detta ärende. Tryckte 2, betydde nej. Det fanns ingen siffra för att jag sedan vi flyttade till vårt nuvarande hem i augusti talat med dem ett antal gånger om samma sak. Jag måste alltid vila några veckor mellan gångerna.
Andra frågan från kundtjänst: Fick du ditt problem löst? Här blev det också en 2:a, dvs. problemet är inte löst. Vi har kommit så pass långt att Telia rekommenderat mig en extra router som de inte själva har i sitt sortiment och att kontakta dem när jag installerar den. Jag ville så gärna få hit en tekniker att hjälpa mig att installera den eftersom jag redan gjort det en gång men inte klarat det. Men nej, Telia vill inte skicka en tekniker att hjälpa mig med något som inte är deras produkt (men som de rekommenderat eftersom de inte själva har en lämplig produkt).
Tredje frågan från kundtjänst: Fick du ett bra bemötande. Det blev en 3.a. Hon var inte otrevlig när hon förklarade att ingen hjälp finns att få.
Och efter varje gång frågar Telias kundundersökning om jag fått problemet löst och jag svarar nej. Då säger de att mina synpunkter är viktiga för dem. Jag drömmer om att Telia en dag ska ringa och hjälpa mig, jag drömmer om dagar helt befriade från kamp. Teknikkamp. Dagar med wi-fi inte bara i köket utan också i mitt arbetsrum.
Kom att tänka på en fin dikt med ett helt annat budskap.
Så liten plats en människa tar på jorden.
Mindre än ett träd i skogen.
Så stort tomrum hon lämnar efter sig.
En hel värld kan inte fylla det.
Så litet en människas hjärta är.
Inte större än en fågel
Rymmer ändå hela världen
och tomma rymder större än hela världen
ändlösa tomma rymdskogar av tystnad sång.
SAKNAD av Ingrid Arvidsson
Känner igen frustrationen. Rundgången. Maktlösheten. Ilskan. Meningslösheten.
Att inte möta en människa utan bara digitala val och intalade röster lämnar en tom och trött.
Vacker dikt. Smärtsam och sann.
kram,
Rigmor
Härligt med tänkande, kännande människor sm försöker uttrycka sig helt ärligt men ändå stillsamt! Dikten är också den sann. Såg den i en begravningsannons idag. men hur kan det komma att vi – ibland – kan känna oss så stora och viktiga när vi är så små, bräckliga och förgängliga?