Ann läser ur Havet räcker inte.
Med ett barn i famnen har allt som står naturen nära fått en annan och djupare betydelse.
Ungbjörkarna har blivit stora nu, men någonstans finns en doft av spänning kvar i dungen där de först lärde känna varandra.
Ungbjörkarna.
Regn och blåst.
Göteborg.
Regn och vind på tvären.
Grusblandat regn, snöblandat regn, vårblandat regn, fuktregn, snuskregn.
Gråregn, mjölkregn, tröstlöseregn.
Stilla vind, kastvind, stormvind, byar.
Vinter i Göteborg.
En dag, någon enda gång ibland, glimmar det till.
Varma, ljusa strålar smeker vår kind.
En liten stund eller några timmar.
Människorna vaknar.
Ler mot varandra.
Många dagar sedan, var en sådan dag.
Solskensdag.
P.S. Å dessa lyftkranar! De sträcker sig upp mot himlen lite här och där. De tecknar Göteborgssiluetter. De hör till. Nu är de ute på auktion? Du hörde rätt. Kranarna är på auktion. För detta kan jag känna sorg för Göteborg.
Små blommor som trivs i steniga, karga marker
skuttande kattunge virvlande runt i
sprutande glädjekaskader av lycka
kvittrar om närmaste vänskap i livet
blåelden blixtrar kattfoten kryplyser
tillgivenheten
musslan skrapar stillsamt med foten mumlar
ohörbart tyst genom sommarens vindar
blåelden böjer sig kattfoten hukar
kattungen falnar passionen går bortom
musslan spörjande
Orsaskog
Nu är den slut. Den där veckan då alla jag känner hastar iväg till något annat. De hinner inte som de brukar, de ser påfyllda ut, alltid på språng. De har något saligt i rösten och det känns som att de vet något som inte jag vet. Filmfestivalen i Göteborg.
Den finns i Dalarna också, fast i lite annan skepnad. Likheten är att det finns ingenting som kan hindra de berörda och de är många. Inga kommunala möten, ingen fest, inget väder hindrar dem. De är besjälade av något som jag inte delar. Jaktveckan.
Jag fascineras av företeelser som samlar många människor kring ett gemensamt intresse. Även om jakt inte står på min tio-i-topp-lista gillar jag samhörigheten som andra skapar tillsammans. Att tusentals människor tänder på samma sak, samtidigt. I mig spirar en önskan efter att få vara med. En längtan som har ett stråk av sorg, ett minne från den tid då jag tänkte kan inte jag också få vara med? Men ofta blir det inte så. Tillfällen som jag i åratal så gärna hade velat delta i är Almedalsveckan och Dansbandsveckan i Malung. Men det blev inte heller av.
Jag funderar ibland på varför jag inte bara hänger på om jag verkligen så gärna vill. Men: jag gillar inte mingel! Men det är väl du som varit politiker van vid? Du gillar ju människor? Det är sant att jag tycker om att prata med människor. Men att gå planlöst omkring bland främmande människor, knyta nya kontakter, bara sluta an till en grupp, bara lämna en grupp … Hur gör man? Jag hatar det. Därför dras jag sällan till stora folksamlingar kring ett gemensamt intresse.
Ett undantag finns. Bokmässan i Göteborg! Den bor jag på från morgon till kväll – då flyttar jag in i en läsa-skriva-ord-bubbla och inga folkmassor i världen står i vägen. Nästa år, då kanske! Kanske tar jag ett kliv in i den härliga, mångfasseterade filmbubblan som Filmfestivalveckan erbjuder.
Aftonstjärnan Lindholmen Göteborg
Senaste kommentarer