Kulturhuset i Århus, Danmark.
Vi vistades en hel dag på Kulturhuset i Århus. Konst, installationer, upplevelser som talar till alla sinnen från källare och många våningar upp. Överst på taket promenerade vi runt i en gigantisk regnbåge. Alla besökare blev små svarta silhuetter som tittade på staden från olika håll ibland med ett ljusgrönt, ibland med ett blått eller rött filter. En gigantisk regnbåge som signalerar öppenhet och välkomnande av inte bara lika människor utan också olika.
Det politiska valet har präglat den senaste tiden och jag har sörjt frånvaron av kulturdebatt. Kulturen som är vår livsnerv, vår fantasieggare, tanke- och förståelseutvecklare. Rannsakar mig själv. Jag har försökt att tala och handla för och med kultur i hela mitt politiska liv. Men har jag lyckats förklara vad jag menar och känner? Inte tillräckligt mycket. För om jag hade det skulle jag inte behöva få motargument som: ”det finns viktigare saker nu, jobb och ekonomi” eller ”allt är kultur, att jobba är kultur, att fiska är kultur, allt är kultur!” Då vill jag skrika rakt ut. ALLT HÄNGER JU IHOP! Men orden tryter.
Jag passerade ett garnskyltfönster. En randig tröja i gröna nyanser var fräck, ränderna möttes och varvades på ett färgharmoniskt sätt, så jag ville ta ett foto. Alla tekniska komponenter spelade mig stora spratt – ljus, spegling, himlen och jag kom att tänka på en tavla om Miro.
Min fantasi fick näring och mina associationer spretade åt alla olika håll. Det småbubblade inombords och jag tror nog jag ska ta och sticka den där tröjan någon gång.
Senaste kommentarer