Kände lust att läsa i min egen dagbok för femton år sedan, kanske också dela med mig. 1995 började jag skriva regelbundet och det har hunnit bli flera pärmar. Spännande att gräva ur ibland, roligt andra dagar och dystert ibland. Det är ett sammelsurium av utveckling och stagnation. Ständiga teman är jobbet, samhället, kroppen, naturen, själen och de stora frågorna om livet. Ensamhet, rädsla och glädje tar stor plats. Men jag hittade inget som jag hade lust att dela med andra just nu så jag gick till mitt bildarkiv istället. Bilder från september – oktober under några år bakåt i tiden. Så här blev det.
Orsasjön
2008 var året när jag tog adjö av Orsa. Hade bott där så många år och skulle flytta till Göteborg. Jag fotograferade och samlade många minnen den hösten. Och grät ganska mycket.
Från mitt sovrumsfönster i Orsa.
Jag tvivlade på om jag skulle kunna finna ro om natten i Göteborg när mitt träd inte längre var det sista jag såg innan jag somnade och det första när morgonen kom.
Sjön Sommen 2009.
När jag var barn fick jag lära mig att sjön Sommen där i norraste Småland skulle man ha respekt för. Stor, djup och kall och den kunde blixtsnabbt ändra från stilla till höga vågor. Men jag lärde mig också att Vättern var ändå värre.
Från ett äldreboende nära mig.
Jag har alltid varit intresserad av uterum för barn och för äldre. Lekplatser, trädgårdar för äldre … ja, sånt går jag igång på. Bilden ovan är tagen i trädgården utanför äldreboendet i kanten av Slottskogen i Göteborg.
J och A fikar i Azaleadalen.
2013 fikade vi i Azaleadalen långt efter blomningen, men ändå så fint. Vi träffar honom varje år, vår kusin och vän från Holland. Alltid ett kärt återseende.
Slutligen, igår fick jag en kram som gjorde mig alldeles varm inuti.
E, 11 månader.
Senaste kommentarer