… jag längtar stenarna, där barn jag lekt.
Det var så han sa Verner von Heidenstam (i Ensamhetens tankar). Han bodde inte långt ifrån min barndoms marker som jag besökte nyss. Djupt inne bland tallskog och ormbunkar på Småländska Höglandet på gränsen till Östergötland låg Romanäs sanatorium. Där växte jag upp. Min pappa arbetade på sanatoriet där många tuberkulospatienter tvingades vistas i åratal. Ibland kom de aldrig därifrån. Frisk luft, avskildhet och vacker natur var viktigt!
Kohagarna glömmer jag aldrig och varje dag gick pappa en promenad som hette kärleksstigen.
Kärleksstigen med kärleksudden
Mitt barndomshem ser annorlunda ut idag och det gjorde mina lekkamrater också. Det var otroligt roligt att träffa dem igen!
Tack alla ni som var där för en fin förmiddag vid stranden, för varma och roliga minnen och nostalgikicken jag fick!
Senaste kommentarer