För några veckor sedan hade kylan tagit ett stadigt grepp om oss. På min balkong stod min vackra skulptur, mina isstulpaner. Ett fång tulpaner sög upp allt vatten den kunde precis innan kylan slog till och skönheten stannade i en blickstilla form. Så vackert!
Men jag visste redan då att det skulle ta slut. Allt vackert tar förr eller senare slut. Jag visste det och nu är jag där. Kylan har släppt sitt grepp och tulpanerna har givit upp. Jag visste det, men som alltid dallrar frågan i luften: Hur kunde det gå så fort?
”Allt vackert tar förr eller senare slut”.. Vilken vacker mening. Lite sorglig och vemodig men vacker 🙂
Ann-Louise
Ja visst, vi vet det alla från början. Men det finns alltid en stund då det varande växer till ett mirakel!