Jag städar och städar. Bort med det som ligger i vägen. För det är just det som hindrar mig. Det ligger omkring mig som en fet sörja, det gör att jag klampar i dy, det ser till att jag aldrig kommer fram. Det bakbinder mina händer och fötter och viskar hela tiden i mitt öra: Mig först! Först och främst är det detta som gäller innan du kan tänka på något annat!
Så har det varit men snart är det slut på det. Travar av urklipp och tankar och ett USB-minne fullproppat med utkast och underfundiga tankar. Det jag pratar om nu är det bokprojekt som jag planerat för de senaste åren. Jag visste vad jag skulle skriva och jag trodde jag ville. Men det funkade inte. Det blev aldrig något. Jag hade sagt till mig själv att först ska detta skrivas, sedan får det bli tid till annat. Men om det första aldrig blir skrivit och det andra inte får ta plats och åren bara går och går och hela livet rinner undan, ja, då är jag ju illa ute.
Så det är därför jag sätter punkt nu för att kunna börja med nästa. Jag vet ju så väl vad nästa är …
Senaste kommentarer