Om jag läser en bok som jag gillar kan jag ha glömt innehållet efter en vecka. Men Farbror Svens Brevlåda sitter som berget. Jag låg med min syster på mammas säng (det var där vi ofta lyssnade på radio), vi hörde farbror Svens snälla röst och året var 1954. Jag var nio år. Farbror Sven läste min dikt.
Nu är det höst och grått och kallt
snart faller flingorna överallt
nu är hösten kommen.
Nu står träden gula och kala
att de inte får snuva bara
och regnet det öser
och solen den pöser
nu är hösten kommen!
Den texten sitter också som berget. Den kommer jag minnas till jag dör.
Senaste kommentarer