I lördags tog vi spårvagnen ut till Kortedala för att titta på Lyktan. I slutet av 50-talet ritades och byggdes den som en betongbro över en bergsklyfta och som entré till ett då nytt bostadsområde kring gatorna med de stolta namnen Greogorianska och Julianska gatan. Till en början var det en FRUKT-affär och med sitt spännande läge är det lätt att förstå att Lyktan var en viktig mötesplats.
Nu har åren gått. Den lilla byggnaden framstår som en kuriositet i sin typiska funkisstil. I ett samarbete mellan Länsstyrelsen i Västra Götaland, Göteborgs stadsmusem och Göteborgs stadsbyggnadskontor säger man, att man gärna skulle se Lyktan som ett byggnadsminne.
Redan i slutet av 90-talet var bostadsbolaget som äger Lyktan beredda att renovera byggnaden, om Länsstyrelsen beviljade pengar till projektet. Länsstyrelsen å sin sida ville först se vad byggnaden skulle användas till, medan bostadsbolaget inte kunde hyra ut den innan renoveringen var genomomförd. Så det blev inget och nu står Lyktan där den står mitt bland de gulnande bladen. Den är skamfilad, sliten och halvrutten. Många vill ha den, men vem ska betala … Det känns som ett inte helt ovanligt problem.
Ovan ser du ett av husen i Lyktans område. Tänk att ha en lägenhet högst upp! Måste vara en gigantisk och vidunderligt naturskön utsikt! Hela området där ute i Kortedala framstår som ett paradis för en stressad och lugn-och-ro-sökande storstadsmänniska. Det är mitt i naturen och nära till stan. Med ”rätt läge” i staden skulle den lägenheten kosta multum. Men jag tror inte att den gör det. Bostadssegregationen i staden – och i hela lenadet – är svår att förstå och egentligen fullständigt omöjlig att acceptera.
Senaste kommentarer