Varje gång J och jag väntade ett nytt barn, gick mamma till något ”silver-loppis” och köpte en udda silversked. När barnet kommit, graverade hon in det nya namnet i skeden. Det var nog meningen att våra nu vuxna barn skulle ha skeden som de ätit med som små, med sig in i sitt eget vuxenhem. Men jag höll på skedarna och nu har jag fem vackra silverskedar i min kökslåda.
Varje morgon väljer jag omsorgsfullt vem jag ska äta frukost med. Vilket av våra ”barn” vill jag ha sällskap med idag? Vem vill jag särskilt mycket dela glädje eller oro med, vem längtar jag mest efter just nu?
Den senaste tiden är det mest en enda av de fem skedarna som varit aktuell. Den har jobbat hårt nu. Den har levererat många skeder Onakafil med ingefära och rågfras på toppen. Det är förstås japansonens sked jag pratar om.
Vad fint. Tänker på er alla.
Kram, Cattis
Fint och gulligt på en gång. Med alla skedarna. Hos oss fick sonen två skedar vid tillkomsten plus 8 förgyllda efterrättsskedar som bonus åren därpå. Dottern fick en arvesked och en sockerskål (kanske var det en vällingskål en gång i tiden). Men inte äter jag min gröt med dem inte. I dag lät det ändå lite hoppfullt för kärnkraftverken i Japan, man har bestämt fått dit el.