”Det går bra för Sverige” – hur då bra?

”Det går bra för Sverige” står det ofta i pressen och framförs mycket ofta av ledande ministrar. Hur då bra? Vad innebär det att det går bra för ett land? Många är de som har snabba svar på den frågan. Alla de svaren är förknippade med ekonomi – bruttonationalprodukt, medborgarnas samlade inkomster, mätbar höjd levnadsstandard, statens samlade utgifter – ja, det finns flera sätt att mäta. Och självklart är ekonomi i ett land viktigt. Men det finns annat som också är viktigt – livsviktigt! Ett exempel är hur barnen mår.

I Sverige ökar nu antalet fattiga barn enligt Rädda Barnens sätt att mäta. ”Man får väl ha perspektiv och tänka på fattiga barn i Sudan. Då först vet man var fattigdom är … ” skakar en del av sig. Visst, allting är relativt. I Sverige har de flesta barn det bättre, än på många andra ställen i världen. Men det innebär inte att man kan vifta bort det faktum att fattiga barn i Sverige ökar nu. Och vi vet vilka barn det är.  Det är de barnen som har föräldrar, oftast bara en förälder, en mamma, som alltid har ont om pengar. Det är barnen som inte får vara med att spela fotboll, som inte har några gympaskor, som bara kan drömma om ett tv-spel. Många av de barnen vill inte be mamma om något, eftersom de vet att hon blir så ledsen då. Det är barnen till de mammor (och de är ganska många nu) som köar hos diakonin eller Röda Korset och ber om blöjor, välling och ett par stövlar till pojken för det snöar så mycket ute.

Det är politik det handlar om. ”Det fanns väl fattiga barn på sossarnas tid också”, säger du som gärna vill gå in och försvara den borgerliga regeringens politik. Ja, det gjorde det, vilket var mycket dåligt, men antalet ökar nu; nu när Moderaterna tycker att det går superbra för Sverige. Det finns 220.000 sådana barn i Sverige enligt Rädda Barnen.  Det är mer än elva barn på hundra! Och varför ökar de just nu, när alla fått det bättre? Alla har inte fått det ekonomiskt bättre. Många har det, men de som råkar vara barn i en familj där de vuxna ännu inte fått jobb, kanske på grund av sjukdom och som lättvindigt räknats bort från alla sociala trygghetssystem, de barnen har ett tråkigt och svårt liv nu. Och de blir just nu fler och fler. Det är lätt att se, tycker jag, att när regeringen systematiskt trasar sönder våra sociala trygghetssystem till förmån för lägre skatt och mer i plånboken för många, så får det självklart konsekvenser. Till exempel fler fattiga barn.

Det duger inte! Jag kan aldrig hålla med om att det går bra för Sverige och samtidigt med gott samvete se de här barnen i ögonen.