På källaren Fimmelstången satt Lasse Lucidor
med sina vänner och slöade …
Jag hade en grammofonskiva när jag var ung, som jag körde om och om igen. Den var vacker och passade så bra in i mitt tonårsvemod. Nu ringer delar av Nils Ferlins dikt om Lasse Lucidor i mitt huvud. I mig finns den bara till musiken på skivan, du får den i ord. Det är en lång dikt. Här kommer de fraser som bet sig fast hårdast i mig.
Sjung Lucidor, sa vännerna.
Då sjöng Lucidor.
Söka efter levande ord – ack möda!
Döda, bara döda ord
bär jag i mitt hjärtas jord.
Leta efter levande ord – ack möda!
……..
Lucidor är full, den dödansaren, sa vännerna …
……..
Jag har snickrat på en visa, en rätt undersam och fin
fast den är mig som en rebus och en gåta:
Den vill dansa som en fjäril, den vill le i melodin
men i texten vill den bitterligen gråta – hej gråta!
Att lämna fram en dikt till någon, är som att lämna fram en vacker blomma. Idag har jag ingen blomma till dig, men jag har tre fiskar, som jag mötte i Savonlinna en gång när jag var där.
Nu ska jag ta ett personligt samtal med min bloggadministratör. När jag skriver dikter, insisterar programmet på att leva sitt eget liv, när det gäller radlängder och mellanrum. Varför?
Vet inte om det kan vara problemet, eftersom din bloggs layout verkar leva lite av ett eget liv, men ibland kan kursiv text snurra till det lite. Enklast är då att gå tillbaka till datorns ”grunder”: hålla in ”shift” när du gör en radbrytning. Vet inte om det fungerar, men kanske värt att testa?
Tack för tipset Erica – har inte testat ännu, men hoppas att det går att fixa på det sättet!
Sven-Bertil Taube har gjort en vacker tolkning av ”På källaren Fimmelstången” Den var utgiven på en skiva där Sven-Bertil Taube hade tolkat Nils Ferlins dikter.