Bokmässa i Göteborg
Travar av böcker. Massor av böcker, alla avsedda att inspirera och beröra. I år mötte jag min syster Kerstin där, tillsammans med sin kollega Aminata. Aminata är lärare i Gambia och Kerstin har tillsammans med några kollegor skrivit ett läromedel anpassat till barnen i Gambia. Nu är Aminata i Sverige och berättar om det oerhört viktiga arbetet att utveckla läsförmågan i Gambia.
Aminata och min syster Kerstin
Nästa möte var med Claes Laurent. Han har skrivit ”Det var två tomater …” Ja, ni minns väl historien om de två tomaterna? Claes har på ett suveränt sätt blandat humor med gruvligt allvar. Efter att själv blivit beroende av rullstol efter en bilolycka har han skrivit en humorbok för att väcka viktiga tankar i trafiksäkerhetsfrågor. Claes sålde själv sin bok iklädd specialdesignad tomatmössa till honom.
Claes Laurent, författare till "Det var två tomater"
Efter ett härligt möte med en skolkamrat som jag inte sett sedan vi var 17 – han hade samma pliriga, snälla ögon nu som då – blev det slutligen dags för Miffy. Miffy föddes av holländaren dick bruna och nu ska Miffy bli julklapp till någon av de minsta flickorna i familjen.
- En Miffybok av dick bruna
Bokmässan gör mig glad!
Vad härligt du verkar ha haft det! Det verkar vara en riktigt härlig plats att vara på, en plats där spännande möten sker 🙂 Och vad lik du och din syster är!
Kram
Hej Ann! Vad underbart att läsa din blogg! Har så många funderingar nu så jag måste skynda mig att skriva ned dom!
– Älskar ditt sätt att sammanfatta dina olika liv! Det låter så härligt, ditt liv. Som jag sagt innan- du är min största idol när det gäller att Leva Livet. Angående att sammanfatta livet i kapitel kan jag verkligen känna igen mig när jag tänker efter. Jag känner att jag faktiskt redan är inne på liv tre eller fyra tror jag. Kan berätta hur jag tänker om det när vi talas vid nästa gång. Tror du det kan vara så, att olika människor lever olika många liv?
– Blev tårögd när jag läste inlägget om pojken du var kär i som flicka och hur han mindes dig… Kan verkligen förstå den lyckokänslan! Påminner mig om min lågstadie-kärlek M (inte alledeles olik världens finaste A till utseendet förutom att han var nio år dådå) Denne M’s gunst försökte jag på roliga timmen vinna genom att dansa och mima till Carolas ”Främling”- och peka på honom när jag kom till stycket om de bruna ögonen… Jisses. Hela klassen gapskrattade och han var högröd i ansiktet. Men jag var så kär så jag brydde mig inte.;) Undrar om det är hans starkaste minne av mig?;)
– Tömmer de soporna med båt i Nederländerna? 🙂 Det ser fantastiskt härligt ut där A bor! Tänker propagera för ”min” A att det blir en familjesemester dit nästa sommar!
Avslutningsvis:
– Det GÅR att läsa kommentarerna från andra här på bloggen!
*kram* – ett ganska glatt litet ryggskott
Tack Johanna och tack Johanna, det är roligt att få respons. Ja, jag är nog ganska lik min syster. Överhuvudtaget tycker jag att jag mer och mer liknar fler av mina syskon – än den ena, än den andre.
Och Johanna, jag hoppas att ryggskottet ger mig sig väldigt, väldigt fort. Sådant har du inte tid med!
Kram från Ann
Hej Ann!
Åh, blev så glad av att läsa hur någon mer än jag upplever bokmässan på detta underbara sätt. För mig är det årets julafton att gå där. Bara strosa och känna doften av alla böcker, prata med författare om deras livsverk, låta sig inspireras o få nya krafter till att fortsätta på sitt egen manus och skriva klart. Och Miffy är helt underbar =)