I mer än tio år har jag fört läsdagbok. I prydliga dokument i en särskild mapp ligger listor på böcker jag läst. Vad heter boken, vem skrev den, vad handlade den om och vad tyckte jag. Det är roligt att titta tillbaka. Vissa böcker sitter kvar långt in i hjärtat, andra har jag glömt att jag ens hållit i min hand.
Förra året hände det något. Listan blev väldigt kort och lusten att fylla den obefintlig. Insåg att mina läsvanor ändras hela tiden. Jag vidgar mina gränser på alla möjliga sätt. Förr läste jag en bok i taget – från början till slut. Skrev upp den och började på nästa.
Nu läser jag: flera böcker samtidigt, mer och mer poesi, en och annan bok från början till slut, många böcker till hälften eller här och där. Jag lyssnar på böcker. Ibland hela tiden, ibland inte alls. Ibland läser jag i timmar på kvällen, ibland inte ett ord. Jag har bråttom att ta in och flödet är friare.
När jag är inne i en intensiv skrivfas har jag mindre behov av andras texter. Då har jag nog med mina egna ord och vill inte influeras av andras. När jag har lugnare skrivperiod då fyller jag på läsandet. Och jag vidgar mig. Luther har försvunnit och jag läser vad jag vill och hur jag vill.
Just nu blandar jag poesi med den gamle ryske författaren Ivan Turgenjev.
Önskar att jag hade haft en läsdagbok – eller kanske inte.
Vill inte styras eller kontrolleras i mitt läsande. Inte ens av mig själv. I mina bokhyllor står alla gamla ”vänner” som jag inte kan göra mig av med. De representerar all mina tidsåldrar och min oerhörda läshunger, mina absoluta favoriter blandas med spontaninköp som långt ifrån alltid gett mig det jag hoppats på. Bokhyllorna är min läsdagbok.
Numera lånar jag nästan allt på biblioteket. Gillar att gå runt och småläsa lite här och var, tills jag drabbas av någon text. Är inte systematisk. Ibland har jag läst en recension och beställer. Ibland går jag på mina favoritförfattares senaste. Ibland lånar jag en deckare.
Och så har jag ju bokcirkeln, där jag läser böcker jag aldrig någonsin annars hade läst. Som öppnar dörrar och fönster. Som ger inblickar jag inte visste att jag ville ha inblickar i. Som gör mig lycklig. Eller nedstämd. Eller rastlös.
Nu när jag jobbar på Självmordslinjen som volontär, har jag läst fyra böcker om självmord, självskadebeteenden och psykiska sjukdomar. Insikter jag behöver bra. Måste ha.
Men då tar jag till Tove Janssons Sommarboken, för att inte drunkna i det outhärdligt svåra.
Så läsdagbok blir det nog inte för mig framöver heller.
Så roligt Rigmor att ta del av ditt lässtatus. Jag gillar att dela olika erfarenheter av vårt förhållande till böcker. Det ser ju så olika ut! Även inställningen till att äga böcker eller inte, är ju så otroligt olika. Ofta en generationsfråga – men inte bara. Att se sin bokhylla som sin läsdagbok, tycker jag är en fin bild.
Rigmor, vilka är dina absoluta favoriter?