Vår yngste son fyller 24 år idag. Grattis! Den dagen han föddes föreslog några vänner, att han skulle heta Olof. Han föddes ju precis ett år efter den otäcka dagen, då jag vaknade av att J rusade in i sovrummet och ropade: Det är någon idiot som har skjutit honom!
Vår son heter inte Olof, men J och jag som så många andra glömmer aldrig Olof Palme – han var en så intensiv person och på många sätt en ledstjärna för oss. I morse handlade det om Olof Palme i radions P1. En person som var en nära medarbetare fanns med i programmet och delade med sig av sina minnesbilder och jag berättar nedan vad jag snappade upp:
– Hur var Palme som ledare?
– Ja, organisatoriskt var det om inte katastrof, så nästan, men det visste han själv. Palme ledde genom sina visioner, sin inspiration och sina rika erfarenheter. Och han var alltid vänlig, han brydde sig. Han frågade hur man hade det och hur familjen mådde.
– På 80-talet började det bli kärvt ekonomiskt och det gick inte att bara bygga vidare på välfärdsamhället. Det blev åtstramningar och nedskärningar då som nu – hur agerade Palme då?
– Palme omprövade aldrig sin ideologi, men han omprövade verkligheten. Och eftersom han gjorde politik av allt, blev det lite svårare att entusiasmera med politiken, när verktygen var kärvare.
Nu tänker jag på socialdemokratin idag, tjugofem år sedan. Många ropar efter nya socialdemokratiska idéer, men det gör inte jag. Vi behöver inte en ny ideologi – men vi behöver moderna verktyg för att omsätta socialdemokratins grundvärderingar till 2011 års verklighet. Dessutom behöver vi sosseledare med gott självförtroende som smittar med sin entusiasm och inspiration!
Lämna ett svar